Imponerande tråkighet

Nu har det varit en mangemamma-cybertystnad ett tag. Dags att väsnas lite igen.
 
Har haft en fin helg i ljuvliga Tidaholm med omnejd. Där har vi fått smaka på vacker skörhet och glädje mitt i verklighetens hårdhet.
När vi åkte hem gjorde jag något som en medtrafikant inte tillåts på långresa. Jag sov, vilket gjorde att Anton satt och körde i mörker och regn utan stöttning. Men det var faktiskt ok. Varför? Jo, därför att det finns poddar att lyssna på. Och inte vilka som helst. Ett extra stort tack går till podden "Teologiska rummet". Den lyssnade Anton på glatt och intresserat. För mig var det tråkigt upphöjt i 3, men det var imponerande. Häftigt hur han kunde sitta där och verkligen uppskatta det nästintill oförståeliga babblet som kom ur högtalarna. Kanske inget han själv tänkte var märkvärdigt. Men det är väl så. Det man kan, kan man, och då känns det lätt självklart och enkelt. Men för någon annan är det imponerande kunskap.
 
Ja, om ni ursäktar så ska jag nu se klart på pjamashjältarna tillsammans med Vilmer. 
Godnatt.

Kommentera här: