mangemamman.blogg.se

Ja, lite stolt blir en när förskolepedagogen säger att ens barn är heelt rätt klätt för väder och även ger tummen upp. Jag hade nämligen tänkt till, och jag vågade mig på att ta fodrade galonisar för första gången i år. Detta efter ett snabbt studie över dagens väderprognos. Och sen får en sitt klädval bekräftat på en gång. Tack föris!

 

I övrigt är jag ensam hemma med barnen några dagar. Skräcken var stor inför detta men första dagen gick utmärkt, med sällskap och stöd av lillebrorsan (tack). Och denna dag SKA gå minst lika bra, idag med stöd av lillasyrran med make samt lillebror igen (tack). Det är så trist när en hel dag går och ingen Anton kommer hem på eftermiddagen. Det blir segt, tomt och krafterna tenderar att sina när en inte får avlastning med barnen som vill leka, äta och bäras på samma gång. 

Imorgon ska jag sedan ta med mig barna och köra till Örebro för att plocka upp min make och fara vidare till Tidaholm för begravning av goaste Gudrun, Antons farmor. En lugn och go och hjärtligt skrattande, vacker kvinna som fick komma till himlen för ett tag sen. 

 

Nu ska jag öva sång till begravningen så att jag kan sjunga fint till Gudruns minne.