Ljuvligt trots, operation och glass i sola

Nuu får jag väl ändå skärpa till mig och skriva nåt. Och det finns att skriva om, men sen måste en ju välja ut vad som egentligen är intressant över huvudtaget. Är det intressant att jag inte blev frisk direkt utan först va magsjuk en natt/dag och kräktes och kräktes? Är det intressant att när vi tillslut blev hyfsat friska så fick Anton ont i magen och vips va han opererad för blindtarmsinflammation? Är det intressant att jag som höggravid plötsligt fick bli den starka som bar allt tungt eftersom Anton bara får bara 5 kg? 
Jag vet inte. Det är ju livet, och det kan vara intressant om man skriver det på rätt sätt. Men det är ju det enda som snurrat i våra huvuden och samtal på sistone så jag orkar inte skriva om allt det där. 
 
Jag skriver några ord om Vilmer. Han har börjat testa oss och trotsa. Det är underbart speciellt med tanke på att jag har sånt otroligt tålamod och väldigt lång stubin just nu. Jag myser när han kastar leksaker och mat åt alla håll, jag skrattar varmt när han smälter ner till en liten pöl på vägen för att han inte vill gå själv, inte vill åka vagn utan bara bli buren av tjocka mamma med den smärtfria ryggen och jag ger grabben en glad high five när han biter mig i tröjan eller när han puttar på tv:n så att den svajar vackert. 
Det ljuvliga nu med hans ålder är att han pratar och sjunger och dansar och spexar massa nu förtiden så man blir helt förvånad ibland. Och han hjälper gärna till att duka, laga mat (på gott och ont) och sopa och fixa i rabatterna ute. Det är mysigt. Han är så stor fast han är så liten. 
 
Vädret idag är ljuvligt. Ska därför glassa med Hanna L och även Maria och Elmer som hörde av sig. Glass, och för vissa kaffe, i solen. Sjukskrivne Anton får nog också vara med.
 
Ha det!