Dor

Jag jobbar på mag- och tarmkirurgisk vårdavdelning. Där får jag möta människor i tuffa livsperioder där svår cancer är del av vardagen, eller inflammerade tarmar som hotar personens liv. Men jag möter också dom som till exempel tar bort gallsten och går hem dagen efter. Det kan vara en väldig blandning och det tycker jag om. Det finns nog rätt mycket att skriva om dessa möten och erfarenheter som arbetet ger. 
Men det ska jag inte skriva om idag. Jag tänkte nämligen komma till det att jag inte är så känslig när det kommer till bajs och andra röror som lämnar kroppen och jag har inga problem att snacka sånt även vid den finaste middagen. Men jag kan känna in när det inte ska tas upp, vilket är en rätt bra egenskap tänker jag. 
Hur som, nu har jag nått ett kapitel i mitt liv där jag ändå blir äcklad. Stora sonen har nämligen börjat pilla lite i näsan och om nåt kommer med ut ropar han "Dor, dor, dor" (snor, snor, snor) och vill att man genast torkar bort det. Ok ja, jag är tacksam att han inte stoppar i munnen, det är jag verkligen. Men jag vill inte att mitt liv ska va ett enda spring med snorpapper och jag tycker det är så äckligt. 
Så. Nu har jag fått beklaga mig över det. Kanske blir det bättre nu när jag fått lätta mitt hjärta.  
Tack att du lyssnat.

 Bifogar en bild som är lite julig, då det ändå är juletid och nästan förväntas. 
Bilden illustrerar även den utifrån inlägget skyldige. 


 

Kommentarer:

1 %2525252525252525252525252525252525252525D6dl:

Lite dor ha ingen dött av.....puss på dorisen😘

Kommentera här: