Jeg er kool
Jag är cool. Jag är cool. Jag ska börja säga det till mig själv när jag börjar tänka för mycket på vad folk ska tycka och tänka. För en eller ett par veckor sedan kom jag till klättercentret här i Akalla. Anton var där och klättrade och jag tog en promenad dit med vagnen för att möta honom. Så jag gick in och satte mig i deras "café" utan att köpa något. Men deras café är inte som ett vanligt café eftersom det även är entrén och en liten shop som leder vidare till omklädningsrum och klätterhall så det borde gå att bara sitta och vänta där. Jag kände det dock som att alla (de 4-5 personer som va där) tittade lite skumt på mig som om dom undrade vad sjutton jag gjorde. Och sen för att dom ska riktigt kunna gotta sig i att jag är konstig så slänger jag fram ett korsord. Skum tjej liksom! Där sitter jag, en konstig tjej vid ett ensamt bord, med en stor vagn och ett korsord - offentligt åtlöje, fri för alla att skratta ut och reta. Ungefär så känner jag inombords. Tills det slår mig. Vem bryr sig. Och om dom tycker nåt så vaddårå, det rör inte mig. Jag är cool. Jag är en bra morsa som gillar att lösa (lätta) korsord, so what?
You Go Girl ;)