stressväggar och bröllop

Alltså baaam, när jag kom till jobbet igår. Jag skulle jobba kväll och var ändå relativt taggad, framförallt på kaffet jag skulle ta medan jag läste på om patienterna. Men väl på avdelningen krockade jag och kvällskollegorna in i en fet vägg av stress. Stressmolekylärna låg så tätt att det var svårt att ta sig fram överhuvudtaget. När jag stångat mig fram till datorn kändes det ändå ok, det kunde eventuellt bli en bra kväll ändå, ibland lägger sig stressen till kvällen. Men nej, det blev fullt ös och känslan av att inte räcka till och att jag låg efter satt i hela passet. Fick försöka hålla fast vid att en patient gav mig mycket beröm för att jag var trygg och att hon trots massa oro blev lugn när jag kom in och hjälpte henne.
Well well. På väg hem släppte faktiskt alla jobbiga känslor (kan det släppa så fort??) och istället tröck jag i mig nötter och diggade lite musik på vägen hem. Mycket nöjsamt. 
 
Va på ett härligt bröllop i lördags. Så avslappnat men ändå festligt och så härligt. Vilmer dansade och trummade tillsammans med Jafar (jag vet!! coolt namn, tänker på Alladdinfilmerna) när persiska bandet spelade och han åt tårta och glass och var så nöjd. Allt var kul trots att vi hade ett as ibland oss (se bild). Av hänsyn till inblandade väljer jag att inte publicera asets ansikte (thank me later Sebbe).
 
 
 
Jaha, det var väl det hela för nu.
Må gott!
 

Kommentarer:

1 Sebbe:

Haha, tack för censuren!

Svar: Nämen självklart!
Julia Magnhild

Kommentera här: