Storhetsvansinne, nej då
Oj denna blogg alltså. Det är ett stort ansvar att starta blogg. Speciellt när man inser hur stor den kommer bli. Igår kväll förklarade jag för Anton hur folk kommer stå i kö för att läsa min blogg, sen diskuterade vi lite vidare hur man står i kö till en blogg men det är en annan story. Vilket ansvar, och i dessa dagar måste man ju va säker på vad man tycker och tänker - för folk kan ju vara så bra på att hänga upp sig på vad man skriver. Och jag är velighetsmästare så jag kan nog ändra åsikt både en och två gånger.
Härmed förbehåller jag mig rätten att, av känslor, övertalning, PMS och diverse humörsvängningar påverkat, byta åsikt när helst mig behagar.
Tack och hej!
Dessa två har jag dock ingen som helst plan att ändra åsikt om. Dom är ju bäst.
Passade på att läsa dina blogg när jag hade det lugnt på akuten. Så himla kul! Du skriver bra lulelul! :) //neelis