hösten och kyrkongar
Möttes av en vacker morgon när jag åkte hem från jobbet. Sånt gör mig ju bara så glad. Jag är extra svag för soliga höstdagar, jag älskar hösten. Sommaren är underbar, men något överskattad i min mening. Hösten luktar underbart och alla färger är så härliga. Lägg ner ert "sommaren är över-panik-tjafs". Inse, hösten är the dealio.
Sen kom jag hem och sov. till 13 typ. Sen låg jag och tjuvlyssnade på vad Vilmer och Anton gjorde, och brorsan var visst över så då blev det svårt att ligga kvar. Jag hade planerat att sova längre, men jag gick ändå upp..asså JAG, sovandets mästarinna. Jag kan typ sova whenever wherever. Så jag chockade mig själv lite. Kände mig nästan lite stolt att jag liksom inte krävde mer sömn. Men ingen annan hurrade nåt för det så jag fick släppa tanken om beundrande kommentarer från dom andra.
Kvällen slutade med att vi somnade i soffan. Vi vaknade till vid typ 02, och gång på gång tänkte jag att vi kommer va såå trötta imorgon i kyrkan eftersom vi va uppe till 02. Men hallå, trögfejs - ni sov ju större delen av kvällen, ni var inte uppe.
Vilmer var helredo för kyrkan, han skulle bara välja skor (se bild nedan) men när strumporna skulle på märkte vi att han va heltrött. Vips så somnade han i Antons famn.
Jag och Vilms va nere i barnrummet i kyrkan och då upptäckte jag nåt skräckinjagande..eller egentligen ascoolt.. Vi har badass-ungar i kyrkan. Asså det visste jag ju delvis. Men detta. Nån har klottrat under en stol.
Lite galen ska man va, och den skyldige ungen har ändå potential för rätt galenskap. Bring Jesus in your craziness kid, and thou shall succeed in thy life.
Amen. Over and out.