Fången fågel
Jisses så trött jag har varit senaste dagarna. Igår va jag så slut att jag fick ligga i sängen och göra NADA i några timmar medan Vilmers farmor och farfar tog hand om Vilmer (tack för den räddningen!). Jag tror slutheten beror på att det varit mycket socialt dagarna innan och då inte så mycket egentid, och jag är la lite känslig för för mycket sånt. Socialt är kul, missförstå mig rätt, men min hjärna tar in alla detaljer och jag blir så schlut i hela kroppen.
I natt ska jag jobba så jag vilade lite medan Anton och Vilmer gick ut och röjde lite (ok, jag vilar på dagen ibland även om jag inte ska jobba). Men lillgrabb älskar att vara ute. Så när Anton slocknade efter att ha väckt mig så tjatade Vilmer på att gå ut. Han kom fram med sina dojjor och klättrade på vagnen. Sen hittade jag honom ute på framsidan enligt bilden ovan. Som en stackars instängd fågel som sträckte sig ut i friheten genom en springa för att känna på några blad. Han fick tag på ett visset löv som han sedan glatt kom och visade för mig, titta! Oj, då kände jag att jag inte kan hålla den lille fågeln fången längre. Han måste få komma ut lite!! Så jag satte honom i vagnen och gick ett varv genom området. Han va helnöjd tills jag svängde in på vår gata igen. Buren hägrade. Motvilligt, men med insikt om att vi behövde börja förbereda middagen, styrde jag in vagnen genom grinden och stängde.
Nu har Vilmer suttit och dippat pastaskruvar i ketchup. Han vägrade äta kycklingen och såsen, och efter ett tag även pastan som drabbats av såsen. Så efter att han pekat på både banan och macka och gråtit och tyckt synd om sig själv så tog jag fram lite "naturell pasta" och klickade en klick ketchup och visade att det var gött att dippa. Och en stund senare hade han x antal fler pastaskruvar i magen.
Tiden fram tills nu, när han ätit allt med god aptit, är kanske förbi. Mer köttbullar, pasta, pommes, korv och KETCHUP tycks ligga framför.
Vi hade i alla fall snacket med honom. Ja, snacket om att det är vi som sätter reglerna än så länge. När han blir 18 kanske vi kan börja diskutera, då kan han väl äta macka och banan till middag, men tills dess - no sir. Åtminstone får du dippa pastaskruvar.
Punkt slut.