mangemamman.blogg.se

Oh baby vilken natt. Vilmer vaknade massa och var inte sugen på att somna om. Han somnade nog nästan om första gången men sen fick jag ta upp honom och vagga honom. Han står ju där i spjälsängen och sträcker sig mot en och gråter mamma eller pappa, och då är det tufft. Det som gör det lättare att först inte falla för hans gullcharm är hans andedräkt. Asså wow wow WOW vad det stinker ur hans gap. Hur som, han blev tung i famnen rätt fort men ville jag lägga ner honom så protesterade han direkt. Jag flyttade till vår säng och bullade upp med kuddar bakom min rygg så jag kunde ha honom i famnen men det var icke poppis. Om jag dock satt och gungade fram och tillbaka så var han nöjd. Det slutade med att Anton hämtade filmjölk i hans pipmugg och han slukade i sig det och slocknade tillslut i sin säng efter snyft och snyft i Antons eminenta vård. Tack Anton!

 

Vi lyckades i alla fall ta oss till öppen förskola i Sollentuna och röja där med lite andra kids och päron. Det var gott. På hemvägen slocknade Vilmer och när vi kom hem la jag honom på sängen och bosatte mig i soffan. Och trots att jag och lillsyrran bad varsin bön att han skulle sova 2 respektive 3 timmar så vaknade han en timme senare. Barnsömn var visst inte något Gud prioriterade varken på natten eller dagen. 

Då blev det matlagning, pasta med bacon- och broccolisås, och medan Vilmer kladdade och åt så letade jag desperat efter baconen i pastan (ja jag kanske till och med sa högt för mig själv mer kött mer kött). Baconen blev för utblandade med pastan. Typiskt. Men jag blev mätt och ganska nöjd ändå. 

 

Vi får se hur dagen fortskrider och hur tidigt vi alla somnar ikväll. 

 

Schyrra Gud, låt Ville sova mer nästa natt. Tack på förhand!