Hjälp
Idag har jag och några kollegor räddat liv på liv på liv.
Ja vi hade utbildningsdag och hade ett antal akuta fallsituationer, och som jag uppfattade det hela så klarade sig alla patienter tack vare vår eminenta insats. Vi har gjort HLR, satt bolusdropp, nya infarter och tagit kontroller. Ni må vara glada att ni har oss. Oj oj oj vad glada ni ska vara. Och vi är väl rätt glada att vi har er också och det ni gör i samhället för att det ska fungera. Ja det är vi. Vi behöver varandra, people. Ensam är stark, pff, struntsnack. Vi är awesome together!
Ser på en dokumentär om Sverige och hur individualistiska vi är och så. Så mycket ensamma människor, så många som dör utan att någon saknar dom. Blä för att det är nån svensk stolthet att klara sig själv. Att ta emot hjälp som erbjuds gör både erbjudare och mottagare glada. Nej tack jag klarar att ta ner barnvagnen här själv... Inte blev jag gladare av att göra det själv, även om det gick. Och troligvis hade erbjudare blivit gladare av att få vara till hjälp.
Jag vill inte klara mig själv. Jag ska låta folk hjälpa mig. Och jag ska bli bättre på att tvinga på folk lite hjälp.